Tornehamns Rallarkyrkogård ligger invid järnvägen och den hyser ett femtiotal  (eller cirka 135....?) personer och en av dem är Svarta Björn. Hon lagade mat åt rallarna under några år, men gick visst en hemsk död till mötes då hon enligt sägnen blev ihjälslagen av en annan kocka år 1902, endast 23 år gammal.

Skillnaden i antal begravda människor beror på att Wikipedia säger ca 135 medan tavlan vid parkeringen säger "ett femtiotal".

Efter att ha varit däruppe nu kan jag hålla med om de cirkus 135. Det är många kors!

För den som kommer med tåget och kliver av vid Tornehamns hållplats (undrar om man får det idag?) är det här vad man ser. Stigen leder ner mot Rallarkyrkogården med de vita korsen.

Norrmännens lilla älskling, Svarta Björns minnessten, hämtad från Norge.

Rakt fram är Minneslunden

(ni kanske anar var bilden till min header är fotograferad?)

Gravkapellet.

Det spöregnade när vi gick upp till kyrkogården så vi hoppades att det stod öppet.

YES. Det var bara att gå in o vänta ut det värsta regnet.

Ett vackert stilleben

I väntan på torrare väder fotade jag ett par tavlor o lusläste dem...

Var ligger hon? Svarta Björn? Anna av Norge.

Hittade henne till slut, i den digra listan av begravda rallare.

Sen gällde det att hitta Annas kors bland alla de andra vita.

Stenen/Vården restes av "Kungl Järnvägsstyrelsen" år 1923,

"Till minnet av dem som stannade häruppe"

Långa och inte så raka rader av vita träkors. Enkla o vackra.

En och annan marmor- eller gråsten fanns också. Lite spooky med spegelbilden i den blanka marmorn!

Till slut fann vi Annas kors. Svarta Björn. Kockan som servade hela rallartruppen.

Det kan ju tilläggas att vi var här den 19/9 2010, dvs 110 år efter hennes dödsdag.

Tidigare år har norrmännen kommit över fjället klädda i folkdräkter (bunader) och spelandes musik (fioler mestadels, men även dragspel antar jag) denna dag, men det är en tradition som tycks ha glömts bort. Jag pratade med ett par av stuginnehavarna i Tornehamn och de tyckte att det är lite trist att den traditionen försvunnit.

Axel och Magda Granholms gravplats.

Axel var under tiden för Malmbanans byggande, generaldirektör över SJ, och dess längst varande chef har jag läst. Vet inte om det här faktiskt är deras gravplats eller om det "bara" är en lund med minnessten till deras ära.

TIll sist, Minneslunden. Och vad kan passa bättre att bygga en mur av, än slipers?

Det är ju trots allt Rallarkyrkogården!

Kulturminne

Tillhör Luleå stift

Jukkasjärvi församling