På väg ut till kyrkogården i Poikkijärvi står den här "lilla" kyrkan. Det är en jättestor lykta! Antar att det ställs in nån form av ljus i den vintertid. Jag fotade den i förbifarten när vi passerade med bil så bilderna är inte kanon...

Skulle tippa att den har en längd på närmare metern. Minns inte nu och den stod en bit från vägen. Visst är den söt?

Min syster o jag körde förbi Storvik under en tripp till Gävle förra sommaren så vi letade reda på kyrkan. Den ligger i ett skogsparti med talltomt :-) Vi missade klockstapeln som inte står i anslutning till kyrkan. Den stod enligt uppgift, en bit ifrån ett kapell som fanns tidigare. Kanske kapellet låg på samma plats som kyrkan nu står? Måste forska lite till i detta. Läs kommentaren från Kjell :) 

Kyrkan var stängd så jag fick inte se insidan med alla målningar av Uno Wallman.

Vad jag kan berätta är att kyrkan invigdes i juletid 1960. Första söndagen i advent hölls den allra första gudstjänsten.

Kyrkans fasad är helt klädd i brunlila och rött tegel. Lite läcker i sin strama enkelhet.

Tillhör Uppsala stift

Ovansjö församling

Det här är en annan av "våra" kyrkor. Vi tillhör ju faktiskt Jukkasjärvi församling fast vi bor på andra sidan stan från Jukkas räknat. "Landsortsbor". Vår son är döpt här. Jag minns att svärmor var lagom ilsken på flickorna som inte kunde vara tysta o "snälla" när lillebror döptes samtidigt som en annan bebis. O mitt i smällkalla vintern var det, 1a advent. Vi hade satt på gossen varma underkläder under dopklänningen så han inte skulle frysa.

Kyrkans äldsta delar är från tidigt 1600-tal men utseendet den har idag fick den på 1700-talet. Kyrkstapeln är från tiden kring 1740. Den är "bottnisk", dvs typisk för de här delarna av landet och den fungerar även som port in till kyrkogården.

Den gamla kyrkporten i klocktornet. Gamla dörrar från 1700-talet och det omålade timret. Vackert.

Jag har just fått mig tilldelat ordet "takryttare" och i en kyrkbeskrivning står det just om Jukkasjärvi kyrkas "takryttare med ringkors och kyrktupp".

Gedigna dörrar i blåmålat trä. Dalablått. Nästan. Den lilla dörren till vänster om den större porten in till kyrksalen har en motsvarande på andra sidan och de leder in till de smala och branta trapporna mot orgelläktaren.

Högra bilden visar två minnestavlor som finns uppsatta i vapenhuset. Den övre av dem, skuren som bakstycket på en akja (rensläde) är från 1681 då tre fransmän besökte trakten. Den undre är ett halvt tunnlock från 1781 då en annan fransman besökte Jukkasjärvi och skrev en hymn i hexameter, på latin... 

Den vänstra hittar jag ingen information om just nu men den är signerad Gabriel Gyllengrip den 16 juni, 1736.

Den stora, tredelade altartavlan (triptyken) är snidad och målad av Bror Hjort och skänktes av LKAB till kyrkan vid dess 350-årsjubileum 1958. Den visar Lars Levi Laestadius och hans mässande till folket i norr i vänstra bilden. I mitten sitter Jesus med sin törnekrona. I högra bilden finns Lars Levis blivande fru Maria med.

Färgerna är hämtade från samernas flagga, rött, grönt, blått och gult (guld).

Skeppet, ständigt närvarande i kyrkor, här i formen av en forsbåt.

Den vackert utsmyckade orgeln från 1997 med samiskt hantverk, skapat av Lars Levi Sunna. På Jukkasjärvi församlings hemsida kan man läsa att "orgeln har tre specialstämmor: fågelsång, cymbelstjärna och trolltrumma".

Tillhör Luleå stift

Jukkasjärvi församling

Skogsarbetaren 1956

Emil Näsvall, Funäsdalen

Står utanför Svegs kyrka

En av mina senast besökta kyrkor. Maken o jag tog en tur runt trakterna kring Långträsk i september och ett av ställena vi stannade till vid var Glommersträsk. Mitt i samhället ligger den relativt "nya" kyrkan, inklämd mellan skolan, distrikts-sköterskemottagningen och pensionärshemmen. Det är livstrappan i ett kvarter :-)

Tidigare låg kyrkan på andra sidan vägen men där finns bara en liten park med en minnessten idag och den röda klockstapeln förstås. Kyrkan var från början ett bönehus som byborna byggde under 1800-talets sista decennium men när man bestämde sig för att flytta bönehuset på trettiotalet byggde man om det och gjorde det större. Under femtiotalet blev bönehuset omvandlat till kyrka åt församlingen.

Klockstapeln byggdes 1903

1999 byggdes entrén om och handikappanpassades. Den nya entrén är inglasad och modern. Jag kom inte längre än såhär då kyrkan var stängd.

Kyrkogården ligger några km utanför Glommersträsk och har ett eget gravkapell som, när vi var förbi där, var under renovering pga brand.

Tillhör Luleå stift

Tornehamns Rallarkyrkogård ligger invid järnvägen och den hyser ett femtiotal  (eller cirka 135....?) personer och en av dem är Svarta Björn. Hon lagade mat åt rallarna under några år, men gick visst en hemsk död till mötes då hon enligt sägnen blev ihjälslagen av en annan kocka år 1902, endast 23 år gammal.

Skillnaden i antal begravda människor beror på att Wikipedia säger ca 135 medan tavlan vid parkeringen säger "ett femtiotal".

Efter att ha varit däruppe nu kan jag hålla med om de cirkus 135. Det är många kors!

För den som kommer med tåget och kliver av vid Tornehamns hållplats (undrar om man får det idag?) är det här vad man ser. Stigen leder ner mot Rallarkyrkogården med de vita korsen.

Norrmännens lilla älskling, Svarta Björns minnessten, hämtad från Norge.

Rakt fram är Minneslunden

(ni kanske anar var bilden till min header är fotograferad?)

Gravkapellet.

Det spöregnade när vi gick upp till kyrkogården så vi hoppades att det stod öppet.

YES. Det var bara att gå in o vänta ut det värsta regnet.

Ett vackert stilleben

I väntan på torrare väder fotade jag ett par tavlor o lusläste dem...

Var ligger hon? Svarta Björn? Anna av Norge.

Hittade henne till slut, i den digra listan av begravda rallare.

Sen gällde det att hitta Annas kors bland alla de andra vita.

Stenen/Vården restes av "Kungl Järnvägsstyrelsen" år 1923,

"Till minnet av dem som stannade häruppe"

Långa och inte så raka rader av vita träkors. Enkla o vackra.

En och annan marmor- eller gråsten fanns också. Lite spooky med spegelbilden i den blanka marmorn!

Till slut fann vi Annas kors. Svarta Björn. Kockan som servade hela rallartruppen.

Det kan ju tilläggas att vi var här den 19/9 2010, dvs 110 år efter hennes dödsdag.

Tidigare år har norrmännen kommit över fjället klädda i folkdräkter (bunader) och spelandes musik (fioler mestadels, men även dragspel antar jag) denna dag, men det är en tradition som tycks ha glömts bort. Jag pratade med ett par av stuginnehavarna i Tornehamn och de tyckte att det är lite trist att den traditionen försvunnit.

Axel och Magda Granholms gravplats.

Axel var under tiden för Malmbanans byggande, generaldirektör över SJ, och dess längst varande chef har jag läst. Vet inte om det här faktiskt är deras gravplats eller om det "bara" är en lund med minnessten till deras ära.

TIll sist, Minneslunden. Och vad kan passa bättre att bygga en mur av, än slipers?

Det är ju trots allt Rallarkyrkogården!

Kulturminne

Tillhör Luleå stift

Jukkasjärvi församling

Hofors kyrka är byggd under sextiotalets första år för att invigas den 3 november 1962. Hofors hade haft egen församling sedan 1944 men de fick alltså inte sin första riktiga kyrka innan denna blev klar.

När jag besökte Hofors kyrka förra sommaren pågick det en begravning där, så jag gick aldrig in. Tog bara ett par yttre bilder för att inte störa.

Tillhör Uppsala stift

Hofors församling

Soutujärvi kyrka ligger i Skaulo, längs väg E10 mellan Kiruna och Gällivare. Vi passerade där i våras med broms på bilen och jag kunde stanna till o fotografera. Kyrkan var stängd så det är bara externa foton.

Den invigdes 1963 och dess yttre skvallrar om att det är en ny kyrka.

Tillhör Luleå stift

Gällivare församling