Tornehamns Rallarkyrkogård ligger invid järnvägen och den hyser ett femtiotal  (eller cirka 135....?) personer och en av dem är Svarta Björn. Hon lagade mat åt rallarna under några år, men gick visst en hemsk död till mötes då hon enligt sägnen blev ihjälslagen av en annan kocka år 1902, endast 23 år gammal.

Skillnaden i antal begravda människor beror på att Wikipedia säger ca 135 medan tavlan vid parkeringen säger "ett femtiotal".

Efter att ha varit däruppe nu kan jag hålla med om de cirkus 135. Det är många kors!

För den som kommer med tåget och kliver av vid Tornehamns hållplats (undrar om man får det idag?) är det här vad man ser. Stigen leder ner mot Rallarkyrkogården med de vita korsen.

Norrmännens lilla älskling, Svarta Björns minnessten, hämtad från Norge.

Rakt fram är Minneslunden

(ni kanske anar var bilden till min header är fotograferad?)

Gravkapellet.

Det spöregnade när vi gick upp till kyrkogården så vi hoppades att det stod öppet.

YES. Det var bara att gå in o vänta ut det värsta regnet.

Ett vackert stilleben

I väntan på torrare väder fotade jag ett par tavlor o lusläste dem...

Var ligger hon? Svarta Björn? Anna av Norge.

Hittade henne till slut, i den digra listan av begravda rallare.

Sen gällde det att hitta Annas kors bland alla de andra vita.

Stenen/Vården restes av "Kungl Järnvägsstyrelsen" år 1923,

"Till minnet av dem som stannade häruppe"

Långa och inte så raka rader av vita träkors. Enkla o vackra.

En och annan marmor- eller gråsten fanns också. Lite spooky med spegelbilden i den blanka marmorn!

Till slut fann vi Annas kors. Svarta Björn. Kockan som servade hela rallartruppen.

Det kan ju tilläggas att vi var här den 19/9 2010, dvs 110 år efter hennes dödsdag.

Tidigare år har norrmännen kommit över fjället klädda i folkdräkter (bunader) och spelandes musik (fioler mestadels, men även dragspel antar jag) denna dag, men det är en tradition som tycks ha glömts bort. Jag pratade med ett par av stuginnehavarna i Tornehamn och de tyckte att det är lite trist att den traditionen försvunnit.

Axel och Magda Granholms gravplats.

Axel var under tiden för Malmbanans byggande, generaldirektör över SJ, och dess längst varande chef har jag läst. Vet inte om det här faktiskt är deras gravplats eller om det "bara" är en lund med minnessten till deras ära.

TIll sist, Minneslunden. Och vad kan passa bättre att bygga en mur av, än slipers?

Det är ju trots allt Rallarkyrkogården!

Kulturminne

Tillhör Luleå stift

Jukkasjärvi församling

Hofors kyrka är byggd under sextiotalets första år för att invigas den 3 november 1962. Hofors hade haft egen församling sedan 1944 men de fick alltså inte sin första riktiga kyrka innan denna blev klar.

När jag besökte Hofors kyrka förra sommaren pågick det en begravning där, så jag gick aldrig in. Tog bara ett par yttre bilder för att inte störa.

Tillhör Uppsala stift

Hofors församling

Soutujärvi kyrka ligger i Skaulo, längs väg E10 mellan Kiruna och Gällivare. Vi passerade där i våras med broms på bilen och jag kunde stanna till o fotografera. Kyrkan var stängd så det är bara externa foton.

Den invigdes 1963 och dess yttre skvallrar om att det är en ny kyrka.

Tillhör Luleå stift

Gällivare församling

Det lilla kapellet i Hälsinggården i Falun invigdes 1983. Innan det byggdes inhystes kapellet i en källarlokal i ett hyreshus. I den källaren tog jag konkan som de kallar det i Kiruna. Dvs jag genomgick konfirmationen.

Har inga nytagna bilder inifrån kapellet och jag vet inte hur det ser ut därinne idag, om de ens har en gudstjänstlokal längre... Vår äldsta dotter är döpt här i adventstid 1990 och Gubben o jag passade på att gifta oss samtidigt till min familjs stora överraskning. Trots att ingen visste (utom svärmor och några till i makens familj) hade jag nästan hela syskonskaran på plats.

Tillhör Västerås stift

Falu Kristine församling

Det här är en bild av Kirunas äldsta bevarade bostadshus. Det står på Församlingshemmets gård, strax intill kyrkan som ni kan se. Eller inte :-) Den är där, i dimmorna bakom.

Det lilla huset har fönster, men de är på andra sidan härifrån sett. Man kan se kyrkan inifrån stugan - om man fick komma in i den. Den tillhör numer Kiruna församling och de har ställt in diverse föremål från 1900-talets början i huset för att visa hur det kunde se ut på den tiden Kiruna föddes.

Ser att jag glömde lägga upp den här bilden. Nåja, inlägget blev nog långt ändå och klockan förtjänar ett eget inlägg :-)

Mäster Pers klocka göts ursprungligen i mitten på 1600-talet och fick en omgjutning nittio år senare, 1737 då den fått en skada. 1930 skadades den igen och fick en spricka under sorgeringningen efter drottning Victoria. Den fick förbli skadad (och förmodligen oanvänd) till 1951 då den reparerades ännu en gång. 1986 upptäcktes en ny skada och man beslöt att byta ut den och funderade på om man kunde ställa upp den som en skulptur på Stora Kopparbergs kyrkogård i stället.

1988 blev Mäster Pers klocka en skulptur på Stora Kopparbergs kyrkogård i Falun
i samband med 700-årsfirandet av Stora Kopparbergs Bergslags AB

Klockan är 163 cm hög, har en diameter om 173 cm och den väger drygt tre ton... Man flyttar inte den här i första taget :-)

En av våra gamla "hemkyrkor". Vi bodde i Grycksbo när jag föddes och tillhörde då denna församling. Pappa jobbade vid järnvägen och vi bodde intill densamma innan vi flyttade in till Falun.

Mitt fotobesök i Grycksbo blev endast exteriört då kyrkan var stängd. Här finns bilder av interiören.

Kyrkan började byggas 1905 och till pingst 1908 var den färdig för gudstjänst. Grycksbo Pappersbruk hade bekostat större delen av bygget och ägde kyrkan från början. Under femtiotalet renoverades kyrkan och vid nyinvigningen 1952 skänktes kyrkan till församlingen.

Tillhör Västerås stift

Grycksbo församling

Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Dess äldsta delar härstammar från 1300-talet sägs det, men ingen vet, otroligt nog, exakt hur gammal kyrkan är. Under 1400-talet byggdes kyrkan om och fick det inre utseende som till stor del finns än idag. Det är Faluns första storkyrka. Falun som var landets andra största stad på 1600-talet! Detta innebar att denna kyrka inte kom att räcka till för att rymma faluborna, så stor den var.

Det är kyrkan som mina bröder är konfirmerade i. Vi tillhörde Stora Kopparbergs församling en gång i tiden.

(mixen av bilder med eller utan ram beror på att det är nya o gamla bilder om vartannat)

Inre entréporten till höger är inglasad för att släppa in så mycket ljus som möjligt.

En suddig bild av Mariakoret med dopfunten av Singö-marmor från 1500-talet.

Stora Kopparberg är känt för alla dess (vackra) stjärnvalv

Takspirorna med kopparbeklädning sattes upp under renoveringen vid förra sekelskiftet, 1989-1901.

Fet-Mats har fått sin sista viloplats på kyrkogården.

Kyrkan fotograferad från Selma Lagerlöfs gamla hemgård.

Tillhör Västerås stift

Stora Kopparbergs församling