Rörvikskyrkan ligger på Prästholmen i Boden. En liten kvarterskyrka i rött tegel under EFS och Svenska kyrkans flagg. Kyrkan ägs av en idell förening, EFS Rörvikskyrkan som bedriver olika verksamheter här, många inriktade mot flyktingar. Rörvikskyrkan fungerar som stadsdelskyrka för Överluleå församlings norra distrikt. 

Den information jag har annars, vad gäller kyrkan är knapphändig men det är desto fler foton.

Kyrkan invigdes 1973. För några år sedan fick kyrkan en ansiktslyftning och man tog upp ett fönster i koret. I och med detta ser man nu korset som sitter på utsidan fasaden, även inifrån kyrkan.

Det höga och smala klocktornets enda klocka är märkt RÖRVIKSKYRKAN 1994 och har följande inskription:

OM JAG TALAR

BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK

MEN SAKNAR KÄRLEK,

ÄR JAG BARA EKANDE BRONS,

EN SKRÄLLANDE CYMBAL.

På ett enkelt trävitt bord, i en mindre variant av altarbordet, står en vacker dopskål i glas, mellan två enkla kristalljusstakar.

Ett gammalt kors i trä hänger på bakre väggen i kyrksalen.

Stoppade stolar i olika blå nyanser tjänar som kyrkbänkar. På varje stolsrygg finns ett fack för psalmbok och annat.

I direkt anslutning till kyrksalen finns ett samlingsrum med en gammal orgel för andra aktiviteter.

Tillhör EFS

Överluleå församling under Luleå stift

Sangis ligger längs E4 mot Kalix. Alldeles intill vägen, på en kulle står byns kyrka som tills alldeles nyligen gick en osäker framtid till mötes. Svenska kyrkan som ägt fastigheten och kyrkan sedan slutet av femtiotalet ska avyttra den. Nu har en nybildad stiftelse framfört att de tänkt driva kyrkverksamhet i byggnaden även framledes. 

Redan 1915 ställdes en timrad byggnad från Seskarö på kullen. Då var den ämnad som missionshus delad av ett flertal kristna samfund. Under kriget tjänade den även som byakyrka med hyra betald av Kalix församling och 1943 kom första prästen för att hålla gudstjänst. 1948 bildades en stiftelse för kyrkan.

I november 1959 av nyinvigdes kyrkan av domprost Stig Hellsten efter att ha restaurerats och fått det utseende den har idag. Nederkalix församling tog över verksamheten.

Det tredelade glasfönstret vid altaret är skapat av Marianne Nordström men från det här hållet får man ingen känsla alls av hur det faktiskt ser ut.

Klockstapeln har två klockor. En liten som Sangis kyrkliga syförening skänkte till församlingen några år efter krigsslutet. Den stora klockan köpte Sangis kyrkostiftelse in 1950.

Kyrkan var stängd men jag tog några bilder genom fönstret. Tyvärr kan man inte se orgelläktaren ovanför porten eller andra detaljer men en liten blick över inventarierna syns kanske.

Igår, söndag hölls, enligt Norrbottenskuriren en konsert i kyrkan för att fira för-säljningen/köpet.

Tro't eller ej, men jag missade helt att det fanns en kyrka i Masugnsbyn. Trött var jag när vi for igenom det gamla gruvsamhället längs väg 395. Maken fick ögonen på det stora korset och vände bilen så jag skulle få en kyrka till att lägga till handlingarna. Delvis i alla fall :) Givetvis var den stängd och fönstren satt såpass högt - och bakom snöhögar att jag inte kunde kika in i salen för att se hur det kunde tänkas se ut därinne.

Enligt tegelstenen till bok jag har - Våra kyrkor - byggdes kyrkan 1970. Klocktornet byggdes 1967. Och varför fanns det ett klocktorn innan kyrkan? Jo, men för att det fanns ett kapell där tidigare, byggt 1963 som brann ner på Annandagen 1969.

En typisk sjuttiotalsbyggnad i brunt med koppartak. Eller nä, grönmålat plåttak.

Klockan i det fristående tornet skall enligt uppgift ha följande inskription:

HERREN VÅR GUD ÄR EN KONUNG I MAKT OCH ÄRA SAMLEN I FOLK ATT EVINNERLIGT LOV HONOM BÄRA HIMMEL OCH JORD HÅLLER HANS KRAFTIGA ORD ALLT HAN SITT HÄGN VILL BESVARA

Tillhör Luleå stift

Vittangi församling

Under vår tornedalsresa norrut började vi vid Haparanda kyrka. Den underliga skapelsen som i mina ögon ser ut som en rymdraket i silhuett.

1967 byggdes en ny kyrka i Haparanda då den tidigare brunnit ner, år 1964. Bengt Larsson heter arkitekten som kallade byggnaden "Rent Hus". Den ser ut som en stor industribyggnad med bara balkar invändigt. Utvändigt är kyrkkroppen klädd med (idag) ärgad kopparplåt.

På den gamla kyrkans plats står klockstapeln i metall med tre klockor.

Jag har knapphändig information att tillgå och önskar att jag visste mer om hela byggnaden och inventarierna.

Två stora röda kors flankerar entrén från församlingshemmet sett. Kyrkan har två stora entréer på var sida om det långa sidoskeppet.

Den enorma ljuskronan består av två ringar varav den inre sägs ha 60 och den yttre 120 lampor runt om.

Pär Andersson heter konstnären som skapat altartavlan.

Altarbrunet är vävt hos Gammelstads väveri. Det visar kyrkoårets olika högtider.

Orglarna är byggda av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad.

Stora orgeln invigdes 1972.

Dopfunten är en kubisk form av ljust fyrkantsträ. Hur dopskålen ser ut vet jag inte. Glas? Tenn? Silver? Den fanns inte i funtens fot.

Ljus och rymd. Långskeppet är öppet invändigt ända upp till nocken 28 meter ovanför och längs väggarna i det industriliknande "torntaket" finns det två våningar fönster som släpper in ljus. Här syns tydligt de nakna balkarna och plåten som bildar innerväggarna.

Ett litet och intimare kor finns intill stora kyrksalen.

Den gamla kyrkan står som modell i nuvarande kyrkan. Det enda som återstår av den efter branden, är kistan som restaurerades och ställdes in i vapenhuset till Haparandas moderna kyrka.

Jag antar att den lilla gula lusthusbyggnaden kan vara ett gravkapell. Det står i ett "hörn" av kyrkogården.

Tillhör Luleå stift

Nedertorneå-Haparanda församling

Den lilla fiskebyn i svenska Kukkola har en byggnad med ett klocktorn. Detta är inte en kyrka eller kapell som man kanske kan tro utan "bara" en fiskeboda :-) En kulturminnesförklarad sådan. Eller snarare, hela byn är kulturminnesförklarad, där den ligger på svenska sidan av den brusande Kukkolaforsen. Rätt över forsen ligger finska delen av byn med samma namn. Kukkolaforsen är en del av Torneälven som gränsar mellan Finland o Sverige i varierande bredd.

På skylten står att läsa följande:

JAKOPUOTI

Fiskebodan som kallades Jakopuoti byggdes 1889. Den ersatte en liknande byggnad som brann ned 1886. I bodan förvarades byns gemensamma fiskeredskap och innan iskällaren byggdes lades dagens fångst in i bodan. Tornuret var en hjälp för fiskarna att hålla reda på när arbetsskiftet började och slutade. Urverket är tillverkat 1887 av urmakaren och gjutaren Salomon Ajo från Pekanpää i finska Övertorneå. Byggnaden till höger är iskällaren.  Den har en meter tjocka väggar som isolering kring iskammaren, där siken ligger i trälådor tills de säljs.

Man kan ana iskällaren till höger i bilden här.

 Annagården i Herrhagen i Falun

Slätta i Falun byggdes upp under 1970-talet och i dess centrum, i en del av skolan öppnade man en liten kvarterskyrka - eller kapell - år 1975 som kallades Slättakyrkan. Den var ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Missionsförbundet. Lokalen hade stora problem då den byggdes under fuskbyggenas höghetstid och lokalen blev snart omöjlig att vistas i. (Jag ska fota den gamla kyrklokalen nästa gång jag besöker Falun, den är ganska oansenlig men har en tydlig avgränsning mot resten av byggnaderna). Nu finns bilder på Slättakyrkan.

Bostadsområdet intill - Herrhagen - består av flerfamiljshus av olika ålder, en del byggda under sextiotalet och några under senare decennier. Här beslutade man så småningom att placera den nya kyrkan, i det nyare av Herrhagens bostadsområden.

Ett av flerfamiljshusen blev så grunden för Annagården och det byggdes om helt både in- och utvändigt och på ett av de övre planen byggdes kyrksalen för S:ta Annas kapell. Man flyttade inventarierna från Slättakyrkan.

Byggnaden fick vitputsade väggar och ett torn, annars är det yttre mer eller mindre likadant som omkringliggande bostadshus.

Annagården rymmer öppen förskola såväl som vuxenverksamheter.

Den 24 januari 1999 invigdes Sta Annas kapell av dåvarande biskopen i Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg.

Kapellet är ljust och rymligt och väldigt avskalat. Vitt och trävitt med moderna taklampor i mässing(?).

Det ohyvlade träkorset med förgyllda skåror flyttades från Slättakyrkan.

Ljusbäraren är en hållare för värmeljus.

Dopfunten består av en enkel skål i glas på en stilren hållare av omålad furu.

Tillhör Västerås stift

Stora Kopparbergs församling

Centrumkyrkan i Falun är hemviste för Pingstkyrkans ca 250 medlemmar.

1655 byggdes en barockkyrka i Avesta. Denna förstördes i en brand 1803 som ödelade stora delar av dåvarande Avesta. Kyrkans interiör och inventarier klarade sig undan eldens lågor. Man satte upp ett "provisoriskt" tak som 1843 ersattes med det som sitter där idag.

Kyrkan hade tidigare ett separat klocktorn i furu. Det sattes upp 1657 men försvann i branden 1803 och klockorna smälte.

Tornet i engelsk gotisk stil byggdes till 1852 med nyinskaffade klockor och kyrkan fick det utseende den har idag. Den gamla sextonhundratalsandan försvann därmed in i artonhundratalet.

Tillhör Västerås stift

Avesta församling