Tornehamns Rallarkyrkogård ligger invid järnvägen och den hyser ett femtiotal  (eller cirka 135....?) personer och en av dem är Svarta Björn. Hon lagade mat åt rallarna under några år, men gick visst en hemsk död till mötes då hon enligt sägnen blev ihjälslagen av en annan kocka år 1902, endast 23 år gammal.

Skillnaden i antal begravda människor beror på att Wikipedia säger ca 135 medan tavlan vid parkeringen säger "ett femtiotal".

Efter att ha varit däruppe nu kan jag hålla med om de cirkus 135. Det är många kors!

För den som kommer med tåget och kliver av vid Tornehamns hållplats (undrar om man får det idag?) är det här vad man ser. Stigen leder ner mot Rallarkyrkogården med de vita korsen.

Norrmännens lilla älskling, Svarta Björns minnessten, hämtad från Norge.

Rakt fram är Minneslunden

(ni kanske anar var bilden till min header är fotograferad?)

Gravkapellet.

Det spöregnade när vi gick upp till kyrkogården så vi hoppades att det stod öppet.

YES. Det var bara att gå in o vänta ut det värsta regnet.

Ett vackert stilleben

I väntan på torrare väder fotade jag ett par tavlor o lusläste dem...

Var ligger hon? Svarta Björn? Anna av Norge.

Hittade henne till slut, i den digra listan av begravda rallare.

Sen gällde det att hitta Annas kors bland alla de andra vita.

Stenen/Vården restes av "Kungl Järnvägsstyrelsen" år 1923,

"Till minnet av dem som stannade häruppe"

Långa och inte så raka rader av vita träkors. Enkla o vackra.

En och annan marmor- eller gråsten fanns också. Lite spooky med spegelbilden i den blanka marmorn!

Till slut fann vi Annas kors. Svarta Björn. Kockan som servade hela rallartruppen.

Det kan ju tilläggas att vi var här den 19/9 2010, dvs 110 år efter hennes dödsdag.

Tidigare år har norrmännen kommit över fjället klädda i folkdräkter (bunader) och spelandes musik (fioler mestadels, men även dragspel antar jag) denna dag, men det är en tradition som tycks ha glömts bort. Jag pratade med ett par av stuginnehavarna i Tornehamn och de tyckte att det är lite trist att den traditionen försvunnit.

Axel och Magda Granholms gravplats.

Axel var under tiden för Malmbanans byggande, generaldirektör över SJ, och dess längst varande chef har jag läst. Vet inte om det här faktiskt är deras gravplats eller om det "bara" är en lund med minnessten till deras ära.

TIll sist, Minneslunden. Och vad kan passa bättre att bygga en mur av, än slipers?

Det är ju trots allt Rallarkyrkogården!

Kulturminne

Tillhör Luleå stift

Jukkasjärvi församling

 

Stora Lappland

20 augusti 2012 09:08

Jag råkade snubbla in på din blogg då jag har intresse i Tornehamns kyrkogård med nära släktingar jordfästa där både i då- och närtid.

Axel Granholm (1872 - 1951), civilingenjör, anställd vid SJ som byggnadsingenjör 1897-1910 medverkade vid anläggandet av bland annat Riksgränsbanan (Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen) och Bohusbanan. Ledde byggandet av kraftverket i Porjus 1910-1913. Anläggandet av vattenkraftstationen i Porjus tillkom i första hand för att Riksgränsbanan skulle elektrifieras.

Granholm blev utsedd till generaldirektör för SJ 1914 och är den som innehaft posten längst med 24 år, till 1937.

Det är faktiskt Granholm och hans hustru som ligger i Tornehamn. Området är av någon anledning utmärkt som "parkeringsplats" på kartan över kyrkogården som finns i kapellet.

Det finns en anekdot som jag fått höra av kyrkogårdsvaktmästaren att när gravstenen skulle på plats så råkade en av de SJ-anställda klämma fingrar och utbrast då; "Han ska då j*vlas in i det sista".

Katti

21 november 2012 19:59

Hahahahaaa! Tack för all information och den underbara anekdoten :)

 

Bokmal

9 augusti 2017 18:42

Satt och läste Rallarkockan Svarta Björn av Jan-Erik Johansson som jag kan rekommendera. Finns vissa indikationer att ”Anna Norge” korset och eventuellt grav tillhör en Anna Olsen från Norge som dog som spädbarn 10/10 1901 (första datering) eller 10/11 1901 (andra datering), alltså inte Anne Rebecka Hofstad a.k.a Svarta Björn.

Då Anne Rebecka Hofstad saknar identifierbar gravplats (troligen redan vid sekelskiftet) så har ”Anna Norge” korset (knutet till legenden) och platsen på slutet av 1960-talet adopterats, samt att datumet på korset ändrat till Hofstads: 19/9 1900, trots att gravlängan med viss sannolikhet är från 1901.

Anna ”Norge” Olsens grav är idag registrerad på en annan plats. Om hon verkligen ligger där eller var egentligen Svarta Björn ligger begravd är oklart tills man öppnar och tittar efter. Vilket i sin tur också skulle ge oss både dödsorsak, ålder och annan intressant information som skulle reda ut ett och annat i alla myter. I vilket fall som helst finns det tillräckligt med frågetecken runt korset. Tycker man skulle gjort en dokumentär och gå till botten med det hela med modern arkeologi.

/Bokmal

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ett litet kapell jag helt har missat på mina resor, är det som ligger vid Storforsen, längs väg 374. Det ligger fantastiskt vackert på en kulle med utsikt över forsen och älven. Hade för tillfället bara mobilen att tillgå, men den fungerade helt ...

  En varm sommardag besökte jag den katolska kyrkan i Narvik. Lite svårfotograferad då det är trångt på gatan framför kyrkan och solen gassade och gav svårt fotoljus.                         ...

    Skattunge kyrka, Skattungbyn   Orsa församling Västerås stift   ...

    Misjonskirken i Narvik. Kyrkan ligger mitt i centrala stan men kan ändå vara lite svår att få ögonen på - det höga tornet till trots. Narviks gator är lite branta på sina håll. Har inte hittat någon information om själva byggnaden så jag v...

      Harry Gangvik Tromsø gjorde ritningarna till Kristus Konge-kyrkan i Narvik. Bakgrunden är att utländska arbetare gästade Narvik och malmhamnen under sjuttiotalet och en katolsk kyrka efterfrågades. Pengar samlades in från Tyskland, var...